Det juridiska ansvaret – och den praktiska verkligheten

I grunden är det tydligt.

Enligt Lagen om skydd mot olyckor (LSO) är det byggnadens ägare eller nyttjanderättshavare som har det yttersta ansvaret för att brandskyddet fungerar.

Samtidigt reglerar Boverkets byggregler (BBR) hur brandskyddet ska projekteras och uppföras.

Förenklat:

• BBR talar om hur det ska byggas.

• LSO talar om vem som ansvarar för att det fungerar.

Det är juridiskt tydligt.
Men i produktionen blir det ofta mer komplext.

När ansvar hamnar mellan stolarna

Under byggtid fördelas ansvar genom avtal, entreprenadformer och samordning.
Och just där uppstår ibland otydligheter.

Vanliga frågor vi möter:

• Ingår brandtätning i installationsentreprenaden?

• Är det en separat beställning?

• Vem dokumenterar genomföringarna?

• Vem följer upp att allt är korrekt återställt?

När ansvarsbilden inte är helt tydlig riskerar brandtätningen att bli en detalj som hanteras sent – eller i värsta fall missas.

Konsekvenserna syns ofta först i slutskedet

Det är sällan under produktionen problemen märks.

Det är vid slutbesiktning.
Vid brandtillsyn.
Eller när dokumentationen efterfrågas.

Otätade genomföringar.
Fel materialval.
Bristande intyg eller fotodokumentation.

Och oavsett hur entreprenadavtalen är skrivna är det i slutänden fastighetsägaren som bär det juridiska ansvaret.

Tydlighet är den bästa brandskyddsåtgärden

Det mest effektiva sättet att minska riskerna är inte mer kontroll i slutet – utan tydligare ansvar i början.

✔️ Klargör vem som äger brandtätningen redan i projekteringsskedet
✔️ Säkerställ vem som ansvarar för dokumentation
✔️ Följ upp arbetet löpande, inte i efterhand
✔️ Se brandcellsgränsen som en gemensam funktion – inte en isolerad arbetsuppgift

Brandtätning fungerar bäst när den har en tydlig ägare i projektet – även om det yttersta ansvaret alltid ligger hos fastighetsägaren.